.

All day long har jag och mina päron små tjafsat om att jag ska med och hälsa på några kompisar på deras landställe. Fine jätte kul om min lilla syster skulle vara med. Jag känner nämligen inte dom så bra = stelt. Dom har tjatat och tjatat och tjatat och tjatat. Jag har sagt nej, nej, nej och åter nej. Jag vill inte följa med. Inte för att jag har emot att åka bort och ha det trevligt utan bara det att jag inte känner för det att jag kan ha det roligare hemma. Men nu när man har sagt så många gånger nej så blir man ändå lite sugen. Men jag kan inte säga ja nu det blir ju som att förlora hela grejen, and i'm not a quiter.
Pappa har mutat med alla möjliga grejer, t.ex. jag får övningsköra där, jag kommer få en iphone i julklapp om jag inte följer med så får jag en samsung utan kamera som ligger i städskåpet. Fine by me jag tänker inte följa med! Jag tänker inte förlora!  Jag tänker sitta hemma framför tv:n hela dagen bara för att jag kan.

update: fuck, jag förlora. Aja, då blir det ännu mera landet än vad jag redan är på. Hemma onsdag morgon

95an